fredag 5 juni 2009

Onsdagsbarn

Jag köpte en skitsnygg T-shirt från Junk Food på vareprövesalget jag var på igår. 
Funderar på att skaffa en dagbok att skriva i istället för bloggen. Det är ju ändå ingen som läser. 

Jag tror jag håller på att gå in i en psykos. 
Over and out.

onsdag 3 juni 2009

en ny tatuering!

Här har vi min nya vän! en hästsko med en vacker ros i. Den är mycket finare i verkligheten, nu är den mest svullen och röd. Pretty nice, huh? :)  

Det var en ascool tjej som heter Jo som gjorde den på Lucky 7 här i oslo.  Jag bokade in en ny timme med henne då vi ska göra en cover-up på hjärtat och hibiskusen, lägga på lite mer färg och ändra stilen lite så det går ihop med dom andra två bättre. 

Var också en ganska kul grej som hände där idag. Jag sitter och väntar på att Jo ska bli färdig med det hon håller på med, så jag ser i en helt fantastisk bok med en massa old-school motiv. Jag sitter och tänker att han som gjort boken säkert är från ett annat land, askänd och kanske till och med död. Den boken har verkligen dom sjukaste tatueringarna någonsin, det är som en bibel. Sen när Jo har börjat tatuera mig så pratar vi lite om boken och jag säger att jag älskar den, så kommer det fram att det är en av de andra tatuerarna som för tillfället jobbar hos dem som har gjort den! Jag blir helt chockad och inser att jag precis pratat med en av mina bästa idoler, hehe. Han frågade vem som hade gjort min fjäril, och jag svarade stolt att det var en som hette Dave, helt ovetandes om att det egentligen var han som hade designat den! 
Jag tyckte det här var en kul liten händelse, att jag faktiskt helt ovetandes träffade en sån otroligt grym artist! Synd bara att han ska flytta tillbaka till Australien om en månad. 

Ska bli spännande att se vad nästa tatuering blir. Har ingen speciell tanke på att göra en sammanhängande sleeve, har mer lust att bara bygga på lite i taget tills det plötsligt bara är en sleeve. Känns lite roligare så. 

Nu ska jag se på tonårsliv på svtplay, skitbra dokumentär serie!
Puss :)


måndag 25 maj 2009

Don't Panic.

Har precis suttit och kollat igenom gamla photobooth-bilder över de senaste 2-3 åren, och det är faktiskt ganska sorgligt. Jag saknar allt kul man alltid hade med syskonen, mina och Kims natt-turer till statoil, mina och mirres promenader och filmkvällar, Mys besök till dalarna när hon gick in i fel hus och blev utkastad från krogen. Och inte minst den härliga sommarkvällen när jag, My, Kim och Miranda åkte ut i skogen för att grilla. Det var på den rebelliska skoltiden jag hade när jag följde mina egna lagar och regler. Det var en helt annan frihet på den tiden, man kunde ta bilen och rymma iväg, åka på utflykter och träffa kompisar, och ta sovmorgon när man ville för att man inte orkade gå till skolan (yes I did!). 

Nu är allt så annorlunda. Jag bor i ett annat land, jag 
har en sambo att ta hänsyn till och ett jobb som kräver full närvaro och fokus. Jag klagar absolut inte! Jag har det så bra jag kan ha det. Jag trivs med mitt jobb, jag älskar våran lägenhet som har blivit så fin, och sen är det ju fantastiskt att ha en kille att dela allt med. Uppturer och nedturer. 

Men det jag verkligen saknar är att känna mig fri. Att bara sticka iväg med bilen mitt i natten om jag så vill bara för att åka en sväng, att kunna gå med vil
ka skor jag vill utan att börja halta och få skarpa 
smärtor i hela kroppen, att dansa, att röra på mig, mina vänner, min familj, min katt, mitt hus och mitt gamla kära rum. Min frizon. 

Nu är livet styrt av tider att passa, pengar som ska räcka hela månaden, mathandling, räkningar och andra måsten. Det kallas väl att växa upp antar jag... 
Lustigt att man i hela ungdomstiden längtar efter att flytta hemifrån och bli vuxen, få ett fastjobb och en lyckad relation med någon. Men sen när man väl är där så vill man bara hem till mammas mat. 
The grass is always greener on the other side! 

Som sagt, det här är inte ett klagomål. Bara lite saknad av gamla goda minnen. Men det ska nämnas att jag bara kommer ihåg det som var bra, och tur är väl det... 

My och jag i våra glansdagar. Vi var små och söta.
Jag och Pappa på Rolling Stones i gbg. 
My, Kim och Mirre på vår grillkväll.
Bild från Roxnäs. My, mirre, Lovisa och jag planerade vår australien resa som aldrig blev av. 

torsdag 21 maj 2009

You tear me down like rocknroll

Ikväll har jag haft världens trevligaste stund med Tina. Tina är en kollega och god vän som ska flytta tillbaka till Sverige på måndag. Om det inte hade varit för att Tina skulle ut och resa i 2 månader, hade jag inte börjat på carlings. Och nu tar jag över hennes jobb som assisterande butikschef på Carlings Megastore, Norges största butik. Jättekul att jag blir befordrad, men skittråkigt att Tina flyttar härifrån. Jag kommer verkligen att sakna henne, mest för att hon är en sån otroligt härlig person som bara spränger av glädje och energi, och för att hon har varit min närmaste vän på jobbet som jag alltid snackat med allt om. 
Det kommer bli tomt! Men nu får jag en god anledning att åka till Halmstad i sommar. 

Vi har förövrigt köpt en ny TV!!! Han heter Sam och är 46" stor. Jag och Fredrik fick feriepenger i tisdags (semesterlön) så vi gick bananas och uppfyllde en stor dröm. Nu har jag världens finaste sovrum och ett helt fantastiskt vardagsrum som jag verkligen älskar. Tv kommer aldrig att bli detsamma!

Annars känns det som att det händer jättemycket saker men samtidigt ingenting. Ska bli otroligt skönt att få byta jobbmiljö och få mer ansvar. Det blir spännande att se vad den här sommaren har att bjuda på, jag har inte direkt gjort några speciella planer.  Åka till Falun, Halmstad och kanske en trip till sthlm. Eller blir det kanske en weekend i någon Europeisk huvudstad, Vem vet?

Ska tatuera mig om en och en halv vecka, blir kul! Skaffa bläck till skrivaren som mamma tror.. ;) 

Nu ska jag gå och se vad Sam har att bjuda på. Puss. 

Jag och Tina på en Lee-kväll i höstas. Lite suddigt. 

söndag 17 maj 2009

17:de Maj

Heja Norge!!!

Igår vann vi en storslagen seger i Eurovision songcontest, och idag är det nationaldag. Mycket att fira denna helg!  Nu har Fredrik och mam+pap lovat att vi ska vara med i publiken när Eurovision hålls här i Norge. Det har jag alltid velat ända sedan jag var en liten kid. Detta blir bra!

Såhär firade vi nationaldagen:
Fredrik hade klätt upp sig i finstassen
 
 Henny bar Bunad
 Vi träffade på gullungen Ludvig när vi skulle se tåget
 Alla var uppklädda, stora som små..
 En stilig gammal polisbil i täten på tåget
 Jag försökte posa med Ludvig, men han ville bara leka
 Jag var väldigt glad att ha med extraskor! Jag kände att jag inte var helt van att gå i höga hälar, det var trots allt två år sedan sist..
Vi avslutade vår fina dag hemma hos Harald och Henny med massa pölser, kaker, fotboll och solsken! (Solskenet visade sig vara lite starkare än förväntat så nu är jag illröd på alla kroppsdelar som vistades i solen: Övre handlederna, halsen och ansiktet. Känns just nu som att jag ska brinna upp. ouch..) 

söndag 19 april 2009

I dreamt of denim


Idag har jag och fredrik haft en riktigt softardag. Efter en välförtjänt sovmorgon åkte vi hem till Harald och Henny och åt söndagsmiddag. Jag hade med mig min nya älskade kamera och gick loss totalt i det fina vädret. Den gamla fotografen in i mig vaknade glatt till liv och jag fick en del intressanta bilder.  Kameran är en Nikon D-50 som jag fick överta från min kära pappa i påsken.

Här är en bild på Fredriks gamla favorit jeans från Nudie. Redigerade den lite gran i photoshop och tyckte att resultatet blev ganska coolt. 
Det kommer mer bilder lite då och då när lusten faller på. 

Det här är ju skitkul! 

tisdag 31 mars 2009

Love will tear us apart

Jag har precis upptäckt en skatt, - Joy Division. Det är egentligen ett gammalt popband vars existens jag länge vetat om men inte riktigt har vågat ge mig in på. Det är längesedan jag har känt mig så uppspelt över musik. Men det här känns så självklart, så rätt. Kroppen rör sig av sig själv, fötterna dansar i takt i små spontana ryckningar. Min kreativa sida vaknar till liv och tankarna stormar runt. 

Jag älskar när man blir så påverkad och rörd av något kreativt. Det kan vara musik, en bok, en film eller ett dansuppträdande. Känslan av igenkännande, gåshuden på armarna och att man vet precis vad det handlar om, adrenalinkicken som får hjärtat att slå fort som satan, och att man ibland nästan inte kan andas för att man blir så uppspelt.
Men det är så skönt att kasta sig in i det, att tacksamt svepas iväg till den verklighetsflykt som tonerna för med sig, stänga ute allt och bara leva i musiken en låt eller två. Det är en fantastisk känsla. Ett slags rus. 

Jag kommer ihåg när jag och My såg Fight Club för första gången. Vi var mållösa, vi stammade fram ord till varandra, vi visste inte vad vi skulle ta oss till. Det var så äkta, så rått och man kunde nästan känna blodlukten i luften. Vi var så otroligt fascinerade över att det ens var möjligt att göra en sådan film, att det går att bli så påverkad. Mäktigt. 

Jag har en ganska stark förmåga att leva mig in i saker som ni kanske märkt. Ofta drömmer jag att jag är med i filmer eller tv-serier som jag sett eller läst. Jag är bästis med huvudpersonerna  och gör massa saker med dom, sen när jag vaknar och inser att det bara var en dröm blir jag väldigt besviken. Fast så besviken blir jag kanske inte, jag har faktiskt ett väldigt bra liv och en tillvaro jag känner mig nöjd och lycklig i. Men det hade ju vart ganska coolt att hänga med Brooke och Peyton från one tree hill och uppleva allt drama på riktigt.. 

Hursomhelst så är dem här kickarna livsnödvändiga för mig. Det känns alltid som en låga som flammar till och får nytt liv. Härligt är det och jag längtar tills nästa kommer. Tills dess ska jag dansa mig svettig till Joy Division - Love will tear us apart...