Don't Panic.

Har precis suttit och kollat igenom gamla photobooth-bilder över de senaste 2-3 åren, och det är faktiskt ganska sorgligt. Jag saknar allt kul man alltid hade med syskonen, mina och Kims natt-turer till statoil, mina och mirres promenader och filmkvällar, Mys besök till dalarna när hon gick in i fel hus och blev utkastad från krogen. Och inte minst den härliga sommarkvällen när jag, My, Kim och Miranda åkte ut i skogen för att grilla. Det var på den rebelliska skoltiden jag hade när jag följde mina egna lagar och regler. Det var en helt annan frihet på den tiden, man kunde ta bilen och rymma iväg, åka på utflykter och träffa kompisar, och ta sovmorgon när man ville för att man inte orkade gå till skolan (yes I did!). 

Nu är allt så annorlunda. Jag bor i ett annat land, jag 

har en sambo att ta hänsyn till och ett jobb som kräver full närvaro och fokus. Jag klagar absolut inte! Jag har det så bra jag kan ha det. Jag trivs med mitt jobb, jag älskar våran lägenhet som har blivit så fin, och sen är det ju fantastiskt att ha en kille att dela allt med. Uppturer och nedturer. 

Men det jag verkligen saknar är att känna mig fri. Att bara sticka iväg med bilen mitt i natten om jag så vill bara för att åka en sväng, att kunna gå med vil

ka skor jag vill utan att börja halta och få skarpa 

smärtor i hela kroppen, att dansa, att röra på mig, mina vänner, min familj, min katt, mitt hus och mitt gamla kära rum. Min frizon. 

Nu är livet styrt av tider att passa, pengar som ska räcka hela månaden, mathandling, räkningar och andra måsten. Det kallas väl att växa upp antar jag... 

Lustigt att man i hela ungdomstiden längtar efter att flytta hemifrån och bli vuxen, få ett fastjobb och en lyckad relation med någon. Men sen när man väl är där så vill man bara hem till mammas mat. 

The grass is always greener on the other side! 

Som sagt, det här är inte ett klagomål. Bara lite saknad av gamla goda minnen. Men det ska nämnas att jag bara kommer ihåg det som var bra, och tur är väl det... 

My och jag i våra glansdagar. Vi var små och söta.

Jag och Pappa på Rolling Stones i gbg. 

My, Kim och Mirre på vår grillkväll.

Bild från Roxnäs. My, mirre, Lovisa och jag planerade vår australien resa som aldrig blev av. 

You tear me down like rocknroll

Ikväll har jag haft världens trevligaste stund med Tina. Tina är en kollega och god vän som ska flytta tillbaka till Sverige på måndag. Om det inte hade varit för att Tina skulle ut och resa i 2 månader, hade jag inte börjat på carlings. Och nu tar jag över hennes jobb som assisterande butikschef på Carlings Megastore, Norges största butik. Jättekul att jag blir befordrad, men skittråkigt att Tina flyttar härifrån. Jag kommer verkligen att sakna henne, mest för att hon är en sån otroligt härlig person som bara spränger av glädje och energi, och för att hon har varit min närmaste vän på jobbet som jag alltid snackat med allt om. 

Det kommer bli tomt! Men nu får jag en god anledning att åka till Halmstad i sommar. 

Vi har förövrigt köpt en ny TV!!! Han heter Sam och är 46" stor. Jag och Fredrik fick feriepenger i tisdags (semesterlön) så vi gick bananas och uppfyllde en stor dröm. Nu har jag världens finaste sovrum och ett helt fantastiskt vardagsrum som jag verkligen älskar. Tv kommer aldrig att bli detsamma!

Annars känns det som att det händer jättemycket saker men samtidigt ingenting. Ska bli otroligt skönt att få byta jobbmiljö och få mer ansvar. Det blir spännande att se vad den här sommaren har att bjuda på, jag har inte direkt gjort några speciella planer.  Åka till Falun, Halmstad och kanske en trip till sthlm. Eller blir det kanske en weekend i någon Europeisk huvudstad, Vem vet?

Ska tatuera mig om en och en halv vecka, blir kul! Skaffa bläck till skrivaren som mamma tror.. ;) 

Nu ska jag gå och se vad Sam har att bjuda på. Puss. 

Jag och Tina på en Lee-kväll i höstas. Lite suddigt. 

17:de Maj

Heja Norge!!!

Igår vann vi en storslagen seger i Eurovision songcontest, och idag är det nationaldag. Mycket att fira denna helg!  Nu har Fredrik och mam+pap lovat att vi ska vara med i publiken när Eurovision hålls här i Norge. Det har jag alltid velat ända sedan jag var en liten kid. Detta blir bra!

Såhär firade vi nationaldagen:

Fredrik hade klätt upp sig i finstassen

 

 Henny bar Bunad

 Vi träffade på gullungen Ludvig när vi skulle se tåget

 Alla var uppklädda, stora som små..

 En stilig gammal polisbil i täten på tåget

 Jag försökte posa med Ludvig, men han ville bara leka

 Jag var väldigt glad att ha med extraskor! Jag kände att jag inte var helt van att gå i höga hälar, det var trots allt två år sedan sist..

Vi avslutade vår fina dag hemma hos Harald och Henny med massa pölser, kaker, fotboll och solsken! (Solskenet visade sig vara lite starkare än förväntat så nu är jag illröd på alla kroppsdelar som vistades i solen: Övre handlederna, halsen och ansiktet. Känns just nu som att jag ska brinna upp. ouch..)