Don't Panic.

Har precis suttit och kollat igenom gamla photobooth-bilder över de senaste 2-3 åren, och det är faktiskt ganska sorgligt. Jag saknar allt kul man alltid hade med syskonen, mina och Kims natt-turer till statoil, mina och mirres promenader och filmkvällar, Mys besök till dalarna när hon gick in i fel hus och blev utkastad från krogen. Och inte minst den härliga sommarkvällen när jag, My, Kim och Miranda åkte ut i skogen för att grilla. Det var på den rebelliska skoltiden jag hade när jag följde mina egna lagar och regler. Det var en helt annan frihet på den tiden, man kunde ta bilen och rymma iväg, åka på utflykter och träffa kompisar, och ta sovmorgon när man ville för att man inte orkade gå till skolan (yes I did!). 

Nu är allt så annorlunda. Jag bor i ett annat land, jag 

har en sambo att ta hänsyn till och ett jobb som kräver full närvaro och fokus. Jag klagar absolut inte! Jag har det så bra jag kan ha det. Jag trivs med mitt jobb, jag älskar våran lägenhet som har blivit så fin, och sen är det ju fantastiskt att ha en kille att dela allt med. Uppturer och nedturer. 

Men det jag verkligen saknar är att känna mig fri. Att bara sticka iväg med bilen mitt i natten om jag så vill bara för att åka en sväng, att kunna gå med vil

ka skor jag vill utan att börja halta och få skarpa 

smärtor i hela kroppen, att dansa, att röra på mig, mina vänner, min familj, min katt, mitt hus och mitt gamla kära rum. Min frizon. 

Nu är livet styrt av tider att passa, pengar som ska räcka hela månaden, mathandling, räkningar och andra måsten. Det kallas väl att växa upp antar jag... 

Lustigt att man i hela ungdomstiden längtar efter att flytta hemifrån och bli vuxen, få ett fastjobb och en lyckad relation med någon. Men sen när man väl är där så vill man bara hem till mammas mat. 

The grass is always greener on the other side! 

Som sagt, det här är inte ett klagomål. Bara lite saknad av gamla goda minnen. Men det ska nämnas att jag bara kommer ihåg det som var bra, och tur är väl det... 

My och jag i våra glansdagar. Vi var små och söta.

Jag och Pappa på Rolling Stones i gbg. 

My, Kim och Mirre på vår grillkväll.

Bild från Roxnäs. My, mirre, Lovisa och jag planerade vår australien resa som aldrig blev av.