I'm still here!

Yes, då är skrivarlusten tillbaka. 

Förra veckan var jag i sthlm på Farmors begravning. Det var en väldigt märklig upplevelse. Så mycket olika känslor som for omkring, stor sorg och massa fina minnen, skratt och gråt på samma gång. Jag tror inte att jag förstod vad som hadde hänt förän jag kom in i kyrkan och såg alla vackra blommor och bilden på farmor som stod placerad på graven. Bilden var så härlig, hon hade på sig den vita mössan hon fick i julklapp av mig för några år sen. Jag hade köpt en liknande när vi var i London, och hon tyckte den var så fin att jag köpte en till henne. 

Ceremonien var väldigt fin och det kändes skönt att få ta farväl. 

Efteråt skulle alla till ett värdhus och samlas och fika. Jag och My stannade kvar ett tag för att ta lite bilder och sånt, medans de andra gick i förväg. När vi sedan skulle gå, lyckades vi självklart att gå vilse på den enorma kyrkogården! Alla hade såklart stängt av sina mobiler så att det var omöjligt att få kontakt med någon vuxen för guidning. Jag och My snurrade vilset runt i cirklar och kom bara tillbaka på samma ställe. Men då kom vår räddning! Vi såg en liten bil komma körandes (såg precis ut som en liten golfbil) och vi ställde oss mitt i vägen framför den och vinkade för att den skulle stanna. 

I den lilla bilen satt två utländska killar som såg ut att jobba som vaktmästare eller något liknande.  Vi förklarar desperat att vi är vilse och frågar om dom kan hjälpa oss med att hitta dit vi ska. Det hela slutar med att de ringer sin chef för vägbeskrivning, jag och My klämmer in oss i den lilla bilen (jag i hennes knä) och så får vi skjuts i typ 20km/h genom kyrkogården fram till vårt mål.  Jag och My ligger och vrider oss av skratt i den lilla bilen det här var nog det mest festliga vi någonsin vart med om. Hela situationen var ganska sjuk egentligen. Tänk att du i ena stunden är på begravning och det känns som att ditt hjärta ska krossas, för att sedan få skjuts av två otroligt hjälpsamma snälla killar i en liten bil där du skrattar så att du knappt får luft. 

Men det var en rolig liten händelse som jag kommer skratta åt många gånger i framtiden, och en liten sak som gjorde dagen lite lättare att komma igenom. 

När vi väl var framme berättade vi om vår knasiga historia som alla tyckte var charmig och väldigt typisk "oss". Jag och My, vi kan vi.

Och nu en vecka senare har jag precis opererat foten, väldigt hastigt och lustigt. Fick ett telefonsamtal om att någon hade avbokat sin tid, så jag fick ta den istället. Så nu är jag sjukskriven och sitter med foten i högläge och ser på tv. 

Känns som att jag inte gör annat än tillbringar min tid på sjukhus med undersökningar och operationer. Förhoppningsvis är jag klar med det nu! 

Nej nu ska jag hoppa iväg på mina kryckor och se lite på tv.

ciao.